Jahapp. Nu har jag bytt adress till:

killingmarianne.blogg.se

Jag fick damp när man inte kunde centrera en bild.

Sånt humör har jag.

Denna dag är en speciell dag.

Då tänker jag förståss inte på Alla hjärtans dag.

Naj, jag tänker på Roujan.

På denna dag ska vi nämligen, varje år, fira Roujans självständighetsdag.

Så, allihopa, lyft era glas för Roujan - en fri kvinna!

(Jag ber om ursäkt för kortet, broshan. Det var det enda jag hittade på dig. Snälla, döda mig inte)

Beggin' - Madcon

Jag tycker att dom är bra, trots att dom är norrmän.

Så har man iprincip överlevt Alla hjärtans dag.

Det blev som alla andra år;

Antal grovhånglande par i tunnelbanan: 3

Antal grovhånglande par i skolan: 4382047

Antal pinsamma tystnader med "bekanta": 6

Antal gånger jag ramlade i trappan: 1

Antal spyattacker: 4

Och som om inte detta skulle vara nog.

Gud valde att jävlas med mig liiite mer.

Som ni alla säkert märkte var det jävligt kallt i eftermiddags. Om ni inte gjorde det kan jag säga att det gjorde jag!

Imorse tog jag på mig min nyinköpta kappa (jag visste att det skulle bli kallt), som verkligen inte är fodrad what so ever, men tänkte att "den som vill vara fin får lida pin". Det fick jag göra.

När jag kom hem i eftermiddags upptäckte jag att jag inte hade några hemnycklar!

Jag bad till Gud (tack för dissen, kompis) men kunde inte hitta dom någonstans.

Jag bultade och sparkade på dörren men ingen vänlig själ kom och öppnade.

Jag ringde till min "käre" fader för att mötas av passningen.

Det återstod ett alternativ.

Jag tittade över gatan, mot grannhuset. I mina mardrömmar är det det huset jag ser, omgivet av eldlågor. Skitungen i det huset står i dörren och säger med en jätteläskig röst: "Kooooom Lovisa, så ska vi leka med Barbie-dockor!". Hjäääääääääälp!

Så nu, tillbaka till verkligheten. Jag kunde antingen knacka på hos skitungen och leka med hennes Barbie-dockor i en timme eller kunde jag stå ute och frysa ihjäl.

Jag valde det sista alternativet.

Efter drygt en timme i kylan hade jag redan förfrusit både fingrar och tår, och höll på att förlora en hel fot. Då fick jag damp och vände upp och ner på hela väskan. Vad flög ut, om inte de jävla nycklarna?!

Nu sitter jag här med skakningar i hela kroppen, omsluten av en filt, drickandes en kopp varmt te.

Men misströsta inte, kära vänner. Trots dessa motgångar är jag levandes och lycklig. För vem skulle inte vara det, med sådana underbara kompisar som ni? ;)

Antal söta gärningar från kompisar: 13489470510387465782045234560