"'Cause there ain't no point in the words I write

There ain't no way to get me

But I sure was high when I saw your smile

But now you're always, yes you're always gone."

Mando Diao - All my Senses

Jag håller för tillfället på att stressplugga inför ett prov i näringslära imorgon. Det går, som ni kan tänka er, inte så bra.
Kolhydrater, hit.
Proteiner, dit.

Vem bryr sig? Ät det som är gott och dö lycklig. Det är min filosofi.

Anledningen till att jag inte har pluggat innan är att jag var helt lost igår.
Min käre fader ringde till mig vid lunchtid, eftersom jag inte hade hört av mig sedan sju kvällen innan.
Pappa: "Hur mår du?"
Jag: "Med tanke på att jag krökade så mycket igår att jag förlorade oskulden för att sedan däcka i en buske, vaknandes några timmar senare med en fruktansvärd huvudvärk mår jag förvånansvärt bra."
Pappa: "Okej, så du kommer hem till middagen?"

Jag var hemma till middagen, men jag var så fruktansvärt trött att jag mådde pyton och inte kunde svälja en ynkans liten köttbulle. Buhu, stackars mig.